Det är en kall söndag morgon; YAMB13 är påväg på deras mest spännande klassresa hittils, Venedig biennalen 2015. Äventyret började med den vanliga tågresan från Bennäs till Hesa, Nils var berusad av trötthet och en melankolisk stämning men jag var positivt inställd och lite flygrädd. Vi flög från Vanda till Frankfurt och sen vidare över alperna till Venedig.
När vi landat på Marco Polo flygfältet välkomnades vi av en väldigt sunkig feelis och en rå köld från lagunen. Vi tog bussen över bron till Venedig och promenerade mot hotellet, när vi kom till Campo Santa Margherita möttes vi av gatuförsaljare och en väldigt skum knarklangare med en söt hund som hette Lou. Tyvärr visade det sig att vi inte längre skulle rymmas in i hotellet vi hade bokat, så vi fick gå till hotellägarens brorsas hotell Locanda ca' Foscari. Det gick snabbt att checka in och sen kunde vi börja tänka på att äta dagens första ordentliga måltid, mångra var hungriga så för att effektivisera så gick vi åt olika håll. Jag, Nils, Adeline och Jan-Jan åt pasta.
Dag 1 hade Biennalen stängt så vi utforskade staden lite istället, allt började med en Espresso vid Caffé Rosso. Jag hade aldrig druckit en sådan kaffe förut. Med den nyfunna energin gick vi mot markusplatsen genom alla små gator med massa små butiker, vissa mera genuina än andra. Efter att ha trängt oss igenom flera skockar med människor så kom vi fram. Vädret hade redan blivit soligt och varmt, så jag kavlade upp ärmarna på min skjorta och köpte ett par solglasögon före vi hoppade ombord på vattenbussen (vaporetto) till glasblåsarön Murano.
Där var det meningen att vi skulle försöka titta in i någon verkstad, men det blev en smörgås istället och sen gick vi runt och kollade lite på grannskapet. Efter ett tag var alla färdiga att åka vidare till gravgårdsön Isola di San Michele, det känndes konstigt att som en turist besöka en gravgård men trots det så kändes det stillsamt och vackert. För att spara utrymme så var gravarna staplade på varandra och alla nyare gravstenar hade också ett fotografi av den avlidne. Kring 17 tiden var det stängningsdags och vi gick ut och väntade på vaporetton, flera båtar var proppfulla så vi fick vänta ett tag förräns vi till sist steg ombord på första bästa med lediga platser, det visade sig vara slöseri med tid för vi åkte bara tillbaka runt Murano och via samma ställe igen förräns vi kom tillbaka till själva Venedig. Vi kom tillbaka till hotellet och pustade ut en stund, jag tog en dusch och missade att alla andra for till Caffé Rosso på en Spritz och sen ut och äta något.
Dag 2 var vad vi hade rest dit för, La Biennale. Vi drack Cappuccino och bunkrade upp med Foccacia bröd att ta med. Våra biljetter på vaporetton gällde fortfarande på morgonen så vi åkte till Giardini. Vi väntade medans mamma Maria hämtade biljetterna, det verkade vara säsong för klassresor för där var ungdomar från hela världen som inte verkade särskilt intresserade.
Vi gick in på området, bestämmde när vi skulle träffas igen och alla gick sedan sin egen väg, vissa med Jan-Jan. Många kollade in IC-98 i Finlandia paviljongen först. Sedan fortsatte vi in i Pro Arte (centralpaviljongen) för att kolla in vad årets tema handlade om, All The World's Futures. För att sammanfatta upplevelesen i Giardini så kan vi konstatera att Japan var årets grej och det mesta andra var riktigt dåligt och de länder man skulle tro att kunde leverera var de som gjorde en mest besviken: Norden, Danmark, Österrike, Schweiz. Positiva överraskningar av de otippade nationerna: Rumänien, Australien och Ryssland. Vi hade spenderat ca 6 timmar på att gå och kolla, så det hade börjat skymma och magen ville ha pizza. Vi satte oss ner med dom andra som hittat en restaurang eller snarare en snackbar och åt före vi mötte upp med Bosse och Maria igen. Vi tog oss tillbaka till hotellet på olika sätt. Alla var trötta men speciellt jag som vid det här laget hade dragit på mig en rejäl förkylning.
Dag 3 vände vår tur med vädret, men dagen började me Caffé Rosso som vanligt. Jag hade tur för Adeline hade tagit med en Finrexin®. Så vi gick genom regnet till Arsenale, köade, och gick igenom utställningen i egen takt. I den första, långa hallen fanns mera individuella konstnärer som hörde till All The World's Futures temat. Sen drack jag mera Finrexin® i cafeterian och åt min egen matsäck. Sedan gick jag och Jan-Jan genom de nationella paviljongerna i ordningsföljd börjandes med Sverige som var en stor besvikelse precis som alla nordiska länder varit hittils, (förutom IC-98 förståss). Första gången vi gick igenom Sloveniens delade utrymme med Albanien så förstod vi inte riktigt vad som var tanken där. Det var som ett till rum de hade konstruerat, där stod nån slags orgel och det var folk inuti väggarna. Så vi gick vidare, Irland och Lettland var tyckte jag var bra. Vi gick vidare längs med kajen och såg militärområdet och på andra sidan en ubåt, och en gammal lyftkran. Kina hade sin paviljong längst bort men de hade också mycket olikt och intressant. Vi gick tillbaka till Slovenien för där var det meningen att vi skulle få höra på en presentation av konstnären JAŠA och kuratorn (som lär vara skit het) där. De som ville fick också gå in behind the scenes. Efter det gick vi hemåt, Nils var kartläsare och vi gick lite snett till först men efter att särmä Jan-Jan tog över orienteringen så hittade vi hem till hotellet. Vi åt take-away pasta på rummet, de andra for ut och drack Spritz men jag stannade kvar på rummet och vilade.
Dag 4 fick vi ha sovmorgon, jag hade kallsvettats hela natten så jag kunde inte delta i dagens aktiviteter. De andra hade gått och kollat på skilda paviljonger och turist juttun på stan. Det var översvämmning i Venedig och folk plockade fram gummistövlarna. De som inte hade förberett sig på översvämmningen kunde köpa plastgrejjer att dra över skon för överpris. Det var en jättelång kö in till Sankt Markuskyrkan, men Nils, Adeline, David och Sofie for ändå och kolla och upptäckte då att varje enskild sak inne i kyrkan kostade olika mycket att se på t.ex. skattkammaren och bakom altaret. Vissa for till Accademia och kollade in gammal konst, och sen for allihopa hemåt och åt pizza. Vid dethär laget hade jag legat i sängen hela dagen och tagit ibuprofen, så jag kände att jag kunde gå ut med Nils och Jan-Jan på kvällen för att äta vår sista måltid i Venedig. Vi gick över Rialtobron och letade efter en "fancy" restaurang som inte fick vara för dyr heller, vi blev inkastade till Trattoria Bella Venezia. Där beställde jag den sämsta lasagnen jag någonsin ätit, den såg ut att ha blivit uppvärmd i mikron. Sen mötte vi upp med resten av klassen och åt gelato, jag åt den med nutella smak. Vi gick till livsmedelsaffären Punto och handlade lite olika souvenir kex åt folket där hemma och blev återigen påminda om hur mycket butikspersonalen hatar småpengar.
Dag 5 steg vi upp tidigt på morgonen och checkade ut, och åkte till flygplatsen. Jag köpte mera kakburkar och ibuprofen. När vi flög över alperna upptäckte jag att min förkylning gjorde att när trycket i kabinen förändrades så fick jag svåra smärtor i bihålorna och jag kunde knappt höra jetmotorerna. Vi mellanlandade i Frankfurt, jag och Nils stannade och åt en hot-dog så vi blev nästan försenade till boarding men vi klarade oss i sista sekund före de skulle ha frågat efter oss på högtalarna. När vi kom fram till Helsingfors så välkomnades vi av kölden.
Andreas Byggmästar, Nils Lehtinen, Adeline Åkerlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar