Det är en kall söndag morgon; YAMB13 är påväg på deras mest spännande klassresa hittils, Venedig biennalen 2015. Äventyret började med den vanliga tågresan från Bennäs till Hesa, Nils var berusad av trötthet och en melankolisk stämning men jag var positivt inställd och lite flygrädd. Vi flög från Vanda till Frankfurt och sen vidare över alperna till Venedig.
När vi landat på Marco Polo flygfältet välkomnades vi av en väldigt sunkig feelis och en rå köld från lagunen. Vi tog bussen över bron till Venedig och promenerade mot hotellet, när vi kom till Campo Santa Margherita möttes vi av gatuförsaljare och en väldigt skum knarklangare med en söt hund som hette Lou. Tyvärr visade det sig att vi inte längre skulle rymmas in i hotellet vi hade bokat, så vi fick gå till hotellägarens brorsas hotell Locanda ca' Foscari. Det gick snabbt att checka in och sen kunde vi börja tänka på att äta dagens första ordentliga måltid, mångra var hungriga så för att effektivisera så gick vi åt olika håll. Jag, Nils, Adeline och Jan-Jan åt pasta.
Dag 1 hade Biennalen stängt så vi utforskade staden lite istället, allt började med en Espresso vid Caffé Rosso. Jag hade aldrig druckit en sådan kaffe förut. Med den nyfunna energin gick vi mot markusplatsen genom alla små gator med massa små butiker, vissa mera genuina än andra. Efter att ha trängt oss igenom flera skockar med människor så kom vi fram. Vädret hade redan blivit soligt och varmt, så jag kavlade upp ärmarna på min skjorta och köpte ett par solglasögon före vi hoppade ombord på vattenbussen (vaporetto) till glasblåsarön Murano.
Där var det meningen att vi skulle försöka titta in i någon verkstad, men det blev en smörgås istället och sen gick vi runt och kollade lite på grannskapet. Efter ett tag var alla färdiga att åka vidare till gravgårdsön Isola di San Michele, det känndes konstigt att som en turist besöka en gravgård men trots det så kändes det stillsamt och vackert. För att spara utrymme så var gravarna staplade på varandra och alla nyare gravstenar hade också ett fotografi av den avlidne. Kring 17 tiden var det stängningsdags och vi gick ut och väntade på vaporetton, flera båtar var proppfulla så vi fick vänta ett tag förräns vi till sist steg ombord på första bästa med lediga platser, det visade sig vara slöseri med tid för vi åkte bara tillbaka runt Murano och via samma ställe igen förräns vi kom tillbaka till själva Venedig. Vi kom tillbaka till hotellet och pustade ut en stund, jag tog en dusch och missade att alla andra for till Caffé Rosso på en
Spritz och sen ut och äta något.
Dag 2 var vad vi hade rest dit för, La Biennale. Vi drack Cappuccino och bunkrade upp med Foccacia bröd att ta med. Våra biljetter på vaporetton gällde fortfarande på morgonen så vi åkte till Giardini. Vi väntade medans mamma Maria hämtade biljetterna, det verkade vara säsong för klassresor för där var ungdomar från hela världen som inte verkade särskilt intresserade.
